Det känns som att det har varit en så himla lång svacka nu... Men jag vet inte hur eller vad jag ska göra för att ta mig ur den...
Just nu är det full fart i mitt liv eller vad jag ska säga... Är på behandling i Uppsala just nu. Det är jättejättetufft, så tufft att jag inte ser någon som helst glädje i det och därför ska jag inte skriva så mycket om det för att jag försöker hålla mig neutral och mot det positiva annars orkar jag inte "stå ut" i fyra veckor. Har iaf precis börjat på tredje veckan nu så har iaf nått halvvägs... Men längar så otroligt mycket hem, till stallet framförallt(skräll)..
Har bara i nuläget så svårt med att kunna se hur det ska kunna ge mig mer liv i vardagen med att bara se förbi smärtan, vilket låter så himla enkelt men är i stort sett omöjligt och nästan ännu mer energikrävande... men ger det en seriös, ärlig chans. Sen efter det och efter att jag har fått möjlighet att smälta allt, först då kan jag svara på det alla undrar, hur det känns? Om det hjälper? Är det värt allt runtomkring? Om det ger mig något och vad?
Just nu är jag så slutkörd att jag inte vet någonting.
Ta hand om er! KRAM S
Saknar en viss mule lite extra
4 kommentar(er)
