Sara Åhl Persson

Egentligen så var dag sexton att jag skulle berätta om några artister som jag tyckte om och ville tipsa er om. Men jag kände att jag redan har delat lite musik med er så ni skulle inte vara så intresserade av det... Så istället tänkte jag dela med mig av vad som händer i min skalle just nu och även förklara varför jag inte uppdaterat på några dagar, för det hänger ihop...

Förra veckan hade jag APL hela veckan, med andra ord världens bästa skolvecka i stallet. På tisdagar så rider jag med gymnasiet. På måndagen var jag i stallet från tidig förmiddag och åkte hem ca kl 15. Hästarna kommer in från hagen mellan 14:30-15:00 så jag hann inte prata med Rabalder innan min skjuts var där för att hämta mig. När jag kommer hem då så får jag se på instagram att en tjej som rider och tävlar för klubben har lagt ut ett inlägg om sin ponny. Några dagar tidigare hade hon nämligen fått hem en ny häst. Men i inlägget så berättar hon hur hennes ponny som var i sina bästa år och frisk har gått bort. Det kom så himla plötsligt och även fast jag inte har någon nära relation till varken hästen eller tjejen så blir jag så himla berörd. Men då hade iaf flera inblandade hästar rivit hagarna och börjat bråka så att ponnyn får sig en så rejäl spark att benet går av. Det enda rätta är att låta honom får galoppera vidare till de evigt gröna ängarna då en häst inte klarar sig utan sitt ben. Och hästar kan inte heller ligga ner under speciellt lång tid innan organen börjar ta stryk, så det skulle bara bli massa lidande. Sen om du kan se med otränade ögon att ett ben är totalt av så är det ganska illa och omöjligt för kroppen att läka själv på ett bra sätt, det skulle inte bli bra hur man än försöker hitta lösningar... Jag försökte visa mitt stöd men sedan på något sätt försöka släppa det för att inte gå runt och vara ledsen... När jag kommer till stallet på tisdagen så berättar K att Rabalder inte går att rida på lektionen då han har fått sig flera sparkar på höger framben. Jag vet inte hur illa det är och försöker hålla hoppet uppe... Vi diskuterar vem jag skulle kunna rida istället men jag kan inte riktigt tänka på det än, jag vill veta att Rabalder mår bra. Det måste ha hänt i hagen på måndagen för han skulle gå en barnlektion på kvällen med en nybörjare, så de tänkte inte på det... Men när K fick syn på honom så ser hon genast att något är fel... Han haltar kraftigt och på vägen in i stallet igen så kan han knappt gå, han hoppar nästan på tre ben. Han var fruktansvärt svullen, benet var dubbelt så stort som det andra. Han har sedan dess varit i sjukhage och går nu på en penicillinkur. Han har varit så himla himla arg. K vill ju försöka känna hur det känns om det är varmt eller känns annorlunda mot vad det ska göra men sedan så behöver man tyvärr kolla hur pass mycket ont han har och veta exakt vart det gör ont. Han har genom sin långa karriär aldrig varit skadad och det gör att ingen av oss vet hur han reagerar när han har ont osv... Han kan ju även uppleva det mycket värre än vad det egentligen är för att han inte har någonting att jämföra med om ni förstår hur jag menar. Han låter oss inte komma nära, han får total panik och vi har provat alla trick vi kan för att kunna göra rent såren... För nu på vintern så har hästarna brodd för att inte halka som bambi på hal is, men det har ju också så klart sina nackdelar som allt har. Men vi vill inte att hästarna ska halka och slå sig på det sättet ist... MEN kan ni gissa vilken annan filur som kommer in samma dag som babbis med broddsår och en hälta som inte var lika "stor"?? Vem om inte Pooka? Pooka är hästen som betedde sig otroligt konstigt och såg till att jag flög av och bröt ryggen om ni kommer ihåg? Jag har inte kunnat lita på honom efter det, men jag har absolut inte varit arg på honom eller så utan jag började jobba på att bygga upp tillit mellan oss igen. Han är otroligt jobbig och faktiskt elak i hagen mot de andra hästarna. Vi har alla ridskolans valacker i samma jättestora hage och det har funkat bra, men eftersom att Pooka inte ger sig så kommer han ofta in med lite sår här och var efter att de andra har tröttnat på honom. Tyvärr är Rabalder speciellt utsatt pga att han är lägst i rang i flocken och vågar därför inte säga ifrån utan går bara därifrån istället. Men efter tillräckligt med stryk så kan han markera mot Pooka men oftast så bryr sig inte Pooka så mycket om det.... Men sedan så kommer de in båda två haltandes, så då gick det att lista ut vad som hade hänt. Jag klandrar inte Pooka! Hästar är flockdjur och det kan man aldrig ta ifrån dem. Han gör det bara svårt för mig att försöka bygga en relation där jag kan slappna av till 1000% i närheten av honom och kunna lita på honom. 

Babbis har fått spark på både ut och insidan av benet. Det är fortfarande en del svullet men jag tycker ändå att den har gått ner en aning. Det är nog Penicillinet som har hjälpt till. I fredags när jag borstade och myste med honom så skakade hela han och gungade med huvudet, och det gör så himla ont i mig att veta att han har ont. Men imorgon har han tid hos veterinären och ska röntgas. Jag är bara så himla rädd. Rädd för det värsta. Han är ingen ungdom längre. Han har hunnit bli 22 och det gör ju att det talar emot honom. Jag vet att han inte kommer finnas för alltid, men han är så himla pigg och glad än och visar inga som helst tecken på att han vill börja sakta ner. Även fast han inte går med på lika många lektioner längre, han går med mig och nybörjare. Ridskolan kämpar med att det ska kunna gå runt över huvudtaget och kommer förmodligen inte ha råd att låta honom gå i pension där, även fast jag vet att det är det de vill. 

Jag tycker att han börjar bli lite piggare, han tigger efter godis igen och ser piggare ut på ögonen, men det kan tyvärr bara vara tillfälligt av penicillinet. Jag vill bara det allra allra bästa för honom. Men jag behöver honom. Jag klarar inte att förlora honom, jag fixar inte det. Han betyder för mycket. Nu ser jag inte längre vad jag har skrivit. Jag gråter inte så värst ofta men den där meningen var otroligt jobbig att skriva. 

Jag älskar honom så himla mycket, tårarna som rinner tätt ner från mina kinder visar det. 

Kan ni snälla hjälpa mig och be till änglarna att han får bra besked hos veterinären imorgon? Det skulle betyda massor. Tack!