Hej! Jag börjar om.. Jag heter Sara och jag är femton år, jag kämpar varje minut mot en tuff sjukdom som jag SKA vinna över. Det är tufft, vääldigt tufft men det ska gå! Jag tar två sprutor i veckan, eller två varannan vecka och en varannan vecka.. sedan äter jag en maassa andra mediciner också.. det som jag slåss mest med är smärtan.. Jag har inte varit smärtfri på flera år.. en evighet om du frågar mig.. Det hela började med att jag fick ont i fötterna och kunde därför inte vara med på hela fotbollsträningen.. jag höll även på med friidrott men fick lov att sluta med det och försöka orka med fotbollen ist.. men till slut så gick inte det heller.. jag sprutades, ett ingrepp när jag blev sövd och det sprutades in kortison i elva olika leder.. jag fick fruktansvärt ont efter ingreppet, speciellt i min högra fot.. fick lov att gå på kryckor, men jag gick aldrig ur fotbollslaget.. jag hade fortfarande hopp om att det skulle vända och så att jag kunde ta upp mitt idrottande igen.. men foten blev aldrig bra.. gick på kryckor i nästan ett halvår.. det va en extremt jobbig tid.. men efter en väldigt lång tid och väldigt mycket kämparglöd så kunde jag ta mina första steg på foten.. jag kunde gå igen.. men det varade inte speciellt länge tyvärr.. blev kryckor igen men jag blev allt sämre och sämre.. jag klarade inte längre av att gå längre sträckor på kryckorna så fick åka rullstol om jag skulle ut på någonting mer ansträngande.. men det vände fortfarande inte.. idag är jag helt rullstolsburen.. det skär i mitt hjärta.. jag har fått ge upp fotbollen.. det har nästan aldrig blivit bättre, det är det jobbigaste med min resa, att aldrig få några månader där det faktiskt är mycket bättre. för mig har det bara gått ner och ner och ner.. sen när du inte tror att det kan bli sämre så blir det det.. hade inga roliga saker kvar, jag hade förlorat allt.. men sen så hittade jag ridningen och hästarna och jag älskade det! Hästarna dömmer dig inte, det va det absolut bästa med mitt nya intresse.. en till sak som jag bara ääälskade med hästarna var att när jag rider så hjälper hästen mig så himla mycket, går inte att beskriva, hästen får vara mina ben. En till sak som jag bara äälskade va att jag inte blev så "handikappad" i ridningen, jag kunde göra nästa allt som alla andra kunde och ibland till och med mer :D det va heelt fantastiskt och det är det fortfarande.. utan hästarna vet jag inte vad jag hade tagit mig till.. liten som stor, det spelar ingen roll dom vill hjälpa mig och dom gör det utan att igentligen göra så mycket.. det går inte att beskriva.. är bara helt fantastiskt!!
Följ med mig i mot och medgångar!
2 kommentar(er)
