Om jag inte var trasig innan så är jag det nu. Så jävla trasig att jag inte vet om jag någonsin kommer bli hel igen... Jag kan bara inte fatta att det händer på riktigt! Sånt här händer inte!!! Jag bara väntar på att jag ska vakna från den här hemska mardrömmen...
Jag har förlorat en vän på det mest tragiska sättet du kan tänka dig. Hon blev påkörd i en så hög hastighet av en man som var påverkad av något, vilket han också har blivit dömd för tidigare men aldrig fått något straff för, han bestämmer sig för att köra om en lastbil i en kurva direkt efter att han har mött en buss med barn, som hon precis hade gått av och gick på vägkanten. Efter att han har kört över en 14 flicka som ligger livlös på vägen så smiter han. På natten dör Elsa. Ord kan inte beskriva vad jag känner. Jag kan inte sluta gråta. Jag kan inte förstå att jag aldrig kommer få träffa henne igen.
Elsa var en hästtjej ut i fingerspetsarna med höga mål och ambitioner. Det var inte frågan om hon skulle bli bäst i världen, utan när. Det är så jävla orättvist!! Hon har så himla mycket kvar och så himla mycket att leva för! Min första tanke var att om det vore möjligt så skulle jag byta plats med henne utan att tveka.
Sorgen är så stor och jag vet inte hur jag ska hantera det. Den får mig att må fysiskt dåligt. Hon var oskyldig, det är bara så jävla orättvist.
Jag vet inte vad jag ska säga...
Vi saknar dig Elsa ❤
2 kommentar(er)
