Det har länge varit en tuff period nu, och jag har helst bara velat gå i ide... Men det funkar ju inte riktigt så... tyvärr eller vad man säger...
MEN, något kul som har hänt, som jag absolut inte trodde skulle hända... Efter mycket om och men så bestämde jag mig för att vara med på KM... Tvekade länge och väl pga allt som hänt och jag visste inte om jag skulle orka eller om min kropp skulle orka... Men vi var med för vår egen skull, babbis absolut ÄLSKAR att tävla så jag ville göra det för honom också, ett litet sätt för mig att ge tillbaka till denna fantastiska ponny ❤ Badade honom kvällen innan och bara kramades så mycket vi bara kunde!
Vi myste och det var jätteroligt! Och sedan i slutändan så visade det sig att vi vann
Hade VERKLIGEN INTE förväntat mig det då känslan för dagen inte var bra alls.. Hade inga ben alls att rida med och kroppen var helt enkelt inte riktigt med på noterna... Men rabalder var den prins han alltid är, så mycket kärlek till den lilla hästen ❤
EN SAK TILL,
Jag fick för första gången i mitt liv fälla en glädjetår. Jag har aldrig blivit så rörd av något att tårara har varit påväg, varför vet jag inte... Tror att det kanske är för att jag alltid stänger inne känslor, speciellt om jag är bland folk. Men nu, jag grät och grät hahah, tårarna bara forsade okontrollerat!
Det kändes som en sten lossnade från mina axlar och i bröstet... Att någonting ÄNTLIGEN fick gå bra ❤
1 kommentar(er)
