Nu är vi på väg. Sitter i bilen på väg mot sjukhuset... Jag är jättenervös... Man vänjer sig aldrig, inte jag i alla fall... Men det känns som att jag borde ha gjort det vid det här laget, vant mig... Eller åtminstone inte tycka att det är lika läskigt, men jag är inte mindre nervös... Jag önskar att jag kunde vara mer cool, inte vara så nervös och känna mig säker i detta... Men nej, det är aldrig enkelt, aldrig....
Ca klockan 11 ska operationen börja, och jag har nämnt förut vad det är för typ av operation men nämner det lite snabbt igen... Jag ska göra en artroskopi, de ska öppna käken för att undersöka den på insidan för att försöka se varför jag har så ont, de kommer använda en kamera... Så mycket mer om hur de gör och varför vet jag inte, jag har försökt att inte tänka så mycket på det, alltså själva operationen... Jag försöker se förbi detta, jag vet att det kommer att hända och det kommer att vara Jobbigt, det vet jag...
Det känns läskigt att göra detta och ha fyllt 18 år, nu är jag vuxen och gör inte mina ingrepp via barn, nu är jag som vilken vuxen som helst och det känns läskigt... Jag känner mig inte bekväm med att inte alla inblandade vet hur jag funkar, att jag tycker detta är Läskigt och speciellt själva sövningen, den är så himla jobbig....
Men nu känns det ändå okej för att jag har varit så mycket på käkkirurgen och är igenkänd där att det känns bra på så sätt... Och tack vare att de är helt fantastiska så får mamma vara med precis som hon har fått varit när jag har gått via barn, annars får inte anhöriga följa med in, men mamma får... Och det känns jätyeskönt att jag kan få hålla henne i handen och hitta trygghet hos henne.
Håll tummarna, det skulle betyda mycket! Kramar från en nervös tjej❤
Djur ger mig styrka... Älskade fantastiska underbara djur ❤
4 kommentar(er)
