Idag är en känslosam dag för mig... Idag är det exakt 1 helt år sedan jag for av och bröt ryggen... Jag är på riktigt chockad över att det har gått ett helt år! Det känns som om det var igår... Det är konstigt nog inte så mycket i mitt liv som jag känner att jag verkligen önskar att jag kunde slippa vara med om det... Jag ser alla motgångar som prövningar och ger mig massor med erfarenhet och kunskap... Det låter så väldigt lätt hahah.... Men, jag önskar verkligen att olyckan som skedde förra året aldrig hände... inte så mycket för det fysiska även om det har varit en fruktansvärt jobbig del... Men jag är psykiskt hindrad inom ridningen, och jag kunde inte avsky det mer!!! Jag har aldrig varit rädd på något sätt innan olyckan utan alltid trygg i sadeln oavsett situation... Men nu... Dels så litar jag inte på min kropp till 100%... Mina bålmuskler är inte vad de brukar vara och jag tappar balanser mycket lättare om jag blir rubbad... Och det jobbiga är att jag inte ens vet riktigt vad jag är rädd för... Jag är inte rädd för att slå mig och få ont, nej det är min vardag så det känner jag mig inte alls rädd för... Om jag ska gissa så tror jag att det handlar om kontrol. Jag hade verkligen ingen kontroll när det hände och det spelade verkligen ingen roll vad jag än gjorde så reagerade han inte ens på att jag satt där uppe... För det var otroligt läskigt... Tankarna som hinner komma när man inser att "shit, det här kommer inte gå bra"... Jag vill bara bort och ur från det här hemska.... Tack och lov att jag har Rabalder! Honom litar jag på till 1000% och känner mig bekväm med... men det där sitter alltid kvar i bakhuvudet....
Vad ska jag göra? Kan ni hjälpa mig?
1 kommentar(er)
