Jag vet inte riktigt vad det är som händer med mig mentalt just nu... För bara en vecka sedan så var jag så himla ledsen och allt visade sig i tårar för småsaker... Nu är det annorlunda, nu är allt inom mig igen och jag skulle verkligen aldrig någonsin visa det i tårar när det är som idag. När det är som det är nu, så tvingar min egen kropp mig för att bara svälja och svälja allt och visa ingenting, men på insidan är det totalt kaos...
Men något som hjälper mig så himla mycket i allt det här stökiga är ju så klart Babben... Uppdatering om honom förresten. Allt går jättebra och enligt planen. Det är faktiskt mitt i allt kul på något sätt, eller inte kul så klart att han ska behöva gå igenom detta, det här är det sista han vill och förtjänar. Jag menar mer att jag är glad och tacksam för att jag får förtroende att vara den som rider honom under igångsättningen. Det har varit så himla mysigt, att bara få umgås. Sen så är han så fruktansväärt otålig av att inte få röra på sig som han vill. Han vill arbeta, det är det bästa han vet. Så jag kan säga att han stundtals TILL OCH MED går på mina nerver, och då krävs det en hel del när han är så otroligt söt i sina desperata försök att få röra på sig och uppmärksamhet ❤ Han har iaf börjat trava och idag var första gången som vi travade runt ett helt varv då vi tidigare bara travat raka linjer som på långsidan. Han har varit superfräsch och allt känns som vanligt igen, och det gör mig så extremt glad och lycklig ända in i själen. Nu ska vi bara bygga tillbaka lite styrka och fortsätta skynda långsamt ❤ Älskade älskade farbror babbson ❤
0 kommentar(er)
