Hej! Nu var det några dagar sedan sist... Jag genomgick ingreppet i måndags och har haft väldigt ont... Men det vore egentligen konstigt om jag inte hade känt av att de har varit inne och rotat i käken... Så varje litet tecken på att min kropp funkar som den ska är bra, även om det innebär smärta så måste jag försöka se det som något "bra"...
Om jag ska berätta om själva ingreppet så är det väldigt oklart för mig... Allt börjar med att när vi kommer in på sjukhuset så går brandlarmet för fullt och vi möts av personal som berättar att det troligtvis brann två våningar upp... Vi kunde därför inte använda hissen, men med deras hjälp så visade de vilken väg vi skulle gå för att ta oss runt "branden"... För vi skulle nämligen till andra sidan av byggnaden och där var det mycket riktigt ingen fara... Vi hörde inget mer om "braden" senare så det var med stor sannorlikhet ett falskt alarm.
Väl framme på käkkirurgen så gick allt så himla fort! Jag måste bara ge massor med kärlek till hela käkkirurgen!! DE ÄR HELT FANTASTISKA!! Jag var väldigt nervös, och alla sköterskor är helt underbara och förstående men också stöttande. Det finns ingenstans som jag hellre genomgår ett ingrepp eller operation än hos dem! Jag vet inte riktigt hur jag ska visa min tacksamhet till dem och hur mycket jag uppskattar dem, men jag hoppas att de förstår hur fina de är!
Vi får komma in direkt till operationssalen... Jag minns att jag höll på och skicka en snap till min storasyster men att allt gick så fort att jag inte han skicka iväg den eller gå ut från appen... De börjar göra mig redo med mössa och kanyl och alla möjliga sladdar som håller koll på mina värden... Sedan hör jag hur min fantastiska läkare säger "då kör vi" och efter det så går det jättefort och jag minns ingenting av vad som hände sen... Efter det så vet jag att jag vaknar och känner att jag har lock i örat, typ vatten i örat som man kan få när man badar... men jag minns att det störde mig... jag rör lite på mig och känner hur det släpper och rinner ut, det är för övrigt en väligt härlig känsla ;) Men det visade sig vara lite blod i mitt öra, inte vatten...
Sen har det inte varit några konstigheter, som vanligt och det känns skönt för då känner jag mig lite mer bekväm med allt... Men nu så ska det här få läka och så ska vi se hur vi väljer att fortsätta... Men det är faktiskt skönt för jag känner skillnad från när de var in med en kamera och kollade, då hade jag mer ont och narkosen påverkar också kroppen på ett annat sätt än vad jag upplever att det här har gjort... det är så himla skönt att jag inte minns någonting, för då behöver jag inte oroa mig... Mamma var med under ingreppet och hon berättade att jag hade varit lite orolig men det är ingenting som jag minns, snacka om att vara lyckligt ovetande ;) hihi Jag måste försöka se det så ljust jag kan mitt i allt mörkt...
Jag var faktiskt till stallet redan på fredagen en kort stund för att det var så jobbigt mentalt.... Där mår jag som bäst!
Kram alla fina människor!!❤️
0 kommentar(er)
