Hej! Förlåt för att jag inte har varit så aktiv den senaste tiden... Men det har att göra med Babbis... Han är verkligen ALLT för mig. Han är det viktigaste jag har för att orka med allt... Men, jag vet lite mer nu... Idag, måndag så opereras babbis. Det är en okomplicerad operation som inte innebär några större risker, vilket är bra. Men narkos är ju narkos och oavsett ålder så finns det tyvärr alltid små risker och det vet jag av egna erfarenheter... Det var så mycket bättre när det var jag som opererades och inte han. Om jag kunde byta så skulle jag göra det.
Han har fått en liten fraktur i sitt framben men som tur är så sitter den på ett "bra" ställe som gör att prognosen ser ljus ut för en bra läkning och som inte ska ge några permanenta problem. Men vad som helst kan hända och det måste jag hela tiden försöka vara redo för annars kommer jag krascha totalt. På grund av frakturen så har en liten benbit lossnat och som nu ligger löst och flyttas runt i benet. Så det är den benbiten som de ska ta bort. Om allt går enligt planen så ska frakturen i benet ha börjat läka fullständigt inom ca en månad.
Mitt i allt så känns det jättebra! En månad är inte länge alls om man jämför med andra skador som tar minst sex månader! Och babbis är stark, han fixar detta! Han vill alltid igång och är inte jätteförtjust av att gå i sjukhage... Han älskar att arbeta och röra på sig på alla olika sätt som går, så han kommer förmodligen vara väldigt glad när han väl får komma igång igen!
Jag är bara så himla himla glad och tacksam att prognosen är ljus och att våran tid tillsammans inte är slut, så lätt blir han inte av med mig ;) ❤️
Tack alla som skickade en tanke, det betyder mycket för mig! ❤️
0 kommentar(er)
