Sara Åhl Persson

Jag har haft så himla svårt att avgöra om jag ska skriva om det här eller om det bara kommer göra mig ledsen... Jag vet inte hur mycket jag vill berätta, vi får se... 

Min första kärlek har jag berättat och skrivit mycket om här, men det som gör att allt känns jobbigt nu är inte för att jag fortfarande är kär i honom, utan mer för att han beter sig som en riktig idiot. (förlåt om det låter för hårt) Men vi hade våra fina stunder och överlag ett väldigt fint förhållande. Det är det som gör mig så ledsen... Att kasta iväg de tre bra åren vi hade tillsammans och nu bemöta mig som en total främling. Han säger inte hej, tittar inte på mig och svarar inte om jag säger någonting till honom.... För att göra allt lättare så går vi i samma klass nu...Jag vet inte hur jag ska hantera detta... Jag önskar att jag bara kunde borsta av mig allt och sedan glömma det som hänt och gå vidare och vara oberoende av hur han väljer att hantera situationen... Jag vill bara inte vara ovänner... Jag har verkligen försökt, både muntligt och skriftligt men möts bara av tystnad... Jag tänker och tänker för att försöka hitta något som jag har gjort som får honom att hata mig så mycket, men i ärlighetens namn så kan jag inte hitta en anledning... Det är ju jag som borde vara arg, men istället så blev rollerna ombytta... Men jag kan inte fortsätta och fortsätta för JAG mår jättedåligt av att bli ignonerad och känna sig hatad när jag verkligen anstränger mig för att förstå...