Sara Åhl Persson

 

 

Den här frågan har jag suttit och funderat mycket på, utan att komma fram till något direkt svar. Jag hoppas att det finns hopp i min framtid. Jag hoppas att det inte kommer fortsätta såhär för resten av mitt liv. Jag vägrar tro att jag ska sitta i rullstolen hela livet. Jag vill hoppas att om tio år kan jag ha ett normalt liv. Men jag vet också att om jag måste ge ett svar på den här frågan så skulle jag säga att jag inte har allt för stora förväntningar. Jag vet att om jag går in med låga förväntningar så kan jag bara bli glatt överraskad istället för besviken. Men jag vill gärna undvika att spå min egen framtid, för att jag tror inte att det kommer hjälpa mig så mycket. Jag ser att det är viktigare att jag försöker vara här och nu och leva ett så bra liv som möjligt för både mig själv och andra.