Sara Åhl Persson

 

 

 

Det brukar alltid finnas mycket åsikter, både positiva och negativa när man börjar prata om religion... Oavsett åt vilket håll så är alltid åsikterna väldigt starka... Men jag tänker vara ärlig i hur jag tänker kring detta...

Jag vill tro mer än vad jag faktiskt tror. Jag önskar att jag kunde ha en stark tro på någonting som kunde hjälpa mig igenom detta... Jag tror att det på något konstigt sätt är anledningen till att jag inte har hittat en stark tro, just för att jag har känt mig så utsatt... Är det Gud som har gett mig det här? Vad har jag gjort för att förtjäna det? Och varför? Varför måste det komma bakslag på bakslag? Om Gud eller vem det nu än är, om han vill att jag ska gå igenom detta, så kan jag inte säga att jag är speciellt tacksam... Hur ska jag kunna tro och hitta någon form av tillit till de högre makterna om jag aldrig kan känna att jag får gensvar eller bara kan känna mig stark och bekväm med livet? Jag vet inte vad jag ska tro. 

Jag tror att alla har ett syfte till varför vi lever. Men mer än så vet jag inte... Jag tror absolut att det finns någonting mer därute. Det känns väldigt själviskt att tro att vi är the one and only om ni förstår hur jag menar...  

Hela detta ämnet gör mig otroligt förvirrad och får mig att känna mig som en bov. Alla möjliga teorier om varför jag har blivit tilldelad detta, men för mig är det ingenting som jag känner mig bekväm med. Jag lider. Jag lider och om gud finns, varför kan han inte hjälpa mig? Varför låter han mig lida? Gång på gång?