Ja,nu är det slut. Nu lägger vi 2017 bakom oss och jag är övertygad om att det finns många blandade känslor kring det... Ett år, 12 månader, 52 veckor, 365 dagar... Ibland känns minuter som veckor, och ibland springer månader förbi som om det inte vore någonting... Men det beror på vad du har haft för dig, har detta året gått fort för dig så har du haft ett bra och behagligt år, men om inte så har du blivit testad lite extra... INGEN kan ta sig igenom ett helt år utan någon motgång... Om vi aldrig behöver känna oss ledsna, sura och trötta så skulle vi sluta uppskatta de bra stunder som vi har med skratt, kärlek och glädje... Så vill du på ett lite slugt sätt fråga hur hens år har varit genom att fråga om hen tycker att året har gått fort eller långsamt...
Hur har 2017 varit för dig? Jag vill gärna höra!!
Mitt 2017 har inte varit något jättebra år för mig... Det har varit fullproppat med smärta, ångest och rehabilitering... Under HELA 2k17 så har det bara varit massor med massor av rehabilitering för både kropp och knopp... Jag började 2k17 i en rejäl uppförsbacke med olyckan och en bruten rygg... Mitt liv blir ALDRIG som jag har tänkt... Det kommer alltid något i vägen på ett eller annat sätt, jag lyckas ju alltid vara med om någonting medicinskt eller biologiskt kanske man säger med min kropp... Är det lugnt från kroppen en kort stund så lyckas jag alltid dra på mig alla möjliga åkommor så som t.ex. Urinvägsinfektion, infektioner av nageltrång eller egentligen det mesta, men jag lyckas också att dra på mig större grejer, så klart..... som t.ex..det som hände i skolan på avslutningen.
Mitt ord för mitt 2017 är Rehab... Året börjar att jag får starta på minus 22 för att sedan klättre mig upp och vara tillbaka på normalnivå... Jag är inte där än, i vissa stunder och vinklar så har jag inte lyckats komma upp i hur min kropp var innan olyckan med styrka, musklar och stabilitet... Men jag är på väg framåt, och det känns SÅÅ SKÖNT!
Men vet ni vad jag har gjort? Hur jag har avslutat året? Jo, jag och Rabalder har faktiskt hoppat. Förra veckan, och innan det så var det nog mer än TVÅ år sedan jag ens red över en bom på marken... Jag red två pass med hinder, första lågtlågt, sen lite högre... Babbis är min prins och lotsar mig! Åh va jag älskar den ponnyn!! Men det slutar iaf med att jag slog höjdrekort, inga höjder alls, men med tanke på att jjag inte kan stå i sadeln som man beöver göra över hindren när de blir lite större... Men vi tog oss över ca 70-80 cm och det känns coolt En gammal ridskoleponny som har varit med i 100 år och en tjej med kroppen(framförallt) underkroppen i viloläge, eller vi kan säga ur funktion för tillfället... Tillsamman så kan vi också, jag och min trogne springare!
Ni är så fina! KRAM och jag hoppas att ni får en underbar start på året!
P:S
Mamma filmade lite när jag red, skulle ni vilja se det? Jag har inget emot att göra det, om ni vill... Måste bara få filmerna av mamma...
- Love from Sara
1 kommentar(er)
