Nu. Nu, hoppas jag att jag kan "komma tillbaka" efter allt som hänt. Tack för att ni alltid stöttar och förstår. Tack för att ni stannar kvar efter veckor utan aktivitet här och ger mig tid, jag uppskattar det mer än ni kan förstå.
Jag har försökt hitta något sätt att hantera sorgen, ilskan och besvikelsen efter det som hände, men om jag ska vara ärlig så kan jag inte säga att jag har hittat någon "metod"... Jag har bara stängt in mig och tillåtit mig själv att vara ledsen och gråta oavbrutet i dagar... Tillåtit mig själv att vara arg och besviken... Ilskan rann ut i tårar, fler tårar. Jag har gett mig själv tillåtelse att tycka att det är orättvist och jobbigt.
MEN, jag var med på studentdagen! Så det fick bli en seger, trots att det var otroligt tufft, på många sätt, men jag klarade det! 👊 Så här kommer lite bilder från min student 👇
1 kommentar(er)
