Sara Åhl Persson

Jag tar åt mig, för mycket
Hej! Jag är så himla dålig på att skriva här nu för tiden... Men jag vet inte varför, har inte gjort något annorlunda, har ju tyvärr mått väldigt dåligt länge nu... Tidigare så brukar jag alltid hitta tröst genom att skriva här till er, men inte nu... Jag lägger förmodligen mer vikt på frågan om varför jag inte har en jämn uppdatering, jag kanske bara behöver tid eller nått... Jag vet verkligen inte...

Det har visserligen varit en del jobbiga saker nu ett tag, psykiskt... Mycket onödiga tårar... För det första så är jag så sjukt trött på att vara tjej och tjejer överlag... Så otroligt mycket skitsnack bakom ryggen på varandra att du aldrig vet om det går att lita på någon... Jag har tendens att vara lite för snäll och blåögd i många fall och får själv betala för det... Det är så fruktansvärt tråkigt... Varför måste det pratas OM någon istället för MED någon om det finns någon form av störningsmoment? Jag fattar inte varför man inte kan vara glad och glädjas med andra? Sen så vet jag mycket väl att avundsjuka är den största boven i dessa "konflikter", MEN jag är också avundsjuk på så himla många, de som får vara friska, de som har möjligheten att klara sig själva och de som har lyckan att ha en egen kuse att ta hand om❤ Men trots det så hatar inte jag alla som är friska och går runt och har behov av att få alla friska att uppfattas sämre än jag själv... Så himla tråkigt bara...
Jag önskar att jag bara kunde blunda och borsta av mig det som jag har fått höra sägs om mig, men hur mycket jag än försöker så blir jag fortfarande lika sårad. Varför kan jag inte bara inse att det säger mer om dem än det gör om mig när man är så feg att man pratar dåligt om någon bakom ryggen. Men jag vet inte hur man gör... Jag vet inte hur jag ska göra för att inte ta åt mig... 😣
 
Pussar på mulen kan vara det bästa som finns ❤😍