Jag försöker. Jag försöker återhämta mig efter allt som hänt... Denna gång har det varit extra omtumlande, både fysiskt och psykiskt... Jag önskar att allt bara kunde bli bra, men så enkelt är det ju aldrig...
Så fruktansvärt ont i kroppen som jag har haft och har i kroppen efter denna gångens kramper har varit olidligt... Det tog mig en hel vecka att ens lämna sängen... Men nu börjar jag hitta tillbaka, sakta men säkert... Var i stallet för första gången sedan det hände i tisdags ❤ Och så blev jag otroligt bortskämd med att få sitta på Rabalders rygg tre dagar i rad, tisdag, onsdag och torsdag. Det var GULD. Han får mig alltid att må bättre, oavsett. Tog det väldigt lugnt de första dagarna och fokuserade mer på mig själv och vad min kropp säger och inte så mycket på känslan i ridningen. Det viktiga var att bara göra det. Att känna att jag är back o track och faktiskt kan rida överhuvudtaget, bara det var stort för mig. Sen att Rabalder känns helt fantastisk är ju inte direkt något negativt...😉
Det var först igår som jag släppte på tyglarna till mig själv och vågade rida, och känslan var helt magisk!! Rabalder känns SÅ himla fin och han är så uppmärksam på mig, han känner så himla väl så fort det är något med mig och så kör han med sina trick som jag alltid faller för ❤ När vi ska galoppera så blir han så taggad att han står och trippar på stället, sen nästa sekund är han helt coollugn igen 😂 Han vet hur han får mig att skratta. Den kärleken jag känner för den här ponnyn alltså... Hur i hela världen hade jag tagit mig igenom allt utan honom? Han kommer alltid vara min hjälte ❤
0 kommentar(er)
